onsdag 31 juli 2013

Vägval

När man inte kan bestämma sig, sägs det att man står i
en korsning och inte vet vilken väg man ska ta.


Alldeles för länge stod jag i just en sådan korsning.
Av hänsyn till andra blev jag ståendes och kom inte vidare.
Jag lämnade företräde.
Stängde helt enkelt av motorn och blev ståendes
medan alla andra körde förbi till höger och vänster.

Stod och funderade och funderade.
För jag var väl medveten om att,

oavsett

vilken väg

jag

skulle

välja

...skulle det bli rätt OCH fel.

Till slut valde jag att bara köra på.
Rakt fram.
Full gas - innan jag skulle ångra mig.

Och det blev rätt
...och fel.

Rätt för mig, men fel för andra.

Igår träffade jag en kvinna i byn,
som genast sade att jag ser bättre ut nu.
Avslappnad.
Lugn.
Hon sade att jag tagit rätt väg
och det var skönt att höra det av en
annan person.

Bara för att jag tar ett par steg tillbaka,
betyder det inte att jag gett upp.
Jag bara tar rejält med sats....

Ta hand om er, ni fina!
Kram

tisdag 30 juli 2013

Lönsam bisyssla

 Det har blivit något färgladare på "gården"
sedan jag flyttade in.
Inte konstigt, eftersom jag har blommor
som bisyssla..
.

Jag formligen dyker in i min hobby.

Visserligen är det jobbigt rent kroppslig,
men för själen är det rena rama terapin att
rensa rabatter och göra det fint.

Och ja, grannarna uppskattar det också.
Bredvid mig bor en 93-årig dam.
Hon har lite problem med att gå, men flink
i käften och klar i huvudet är hon!

Häromdagen skickade tryckte hon en flaska
vin och ett paket kaffe i min dotters hand.

Nej!!! Inte till dottern!!
Eftersom tanten inte kan gå själv, bad hon min
dotter att ge det till "trädgårdsmästaren".
:-)
Mig alltså.


Jag gick sen över och tackade
och hon tackade tillbaka med orden:

"Äntligen är det någon som rensar bort ogräset
utanför min dörr. Jag kan själv inte böja mig längre
och min dotter (som bor över henne) ser det inte."
*förvred ögonen lite och skakade på huvudet*

Sen pekade hon på gräsmattan och tillade:
"Synd att tomten inte är rak, då hade man 
kunnat ha en swimmingpool där"

Härliga 90+damer!!

Och jag ger mig tusan på att hon hade
tagit på sig finaste baddräkten och simmat
en runda varje morgon...

Kram

lördag 27 juli 2013

Flytthjälp

Vaaaaarmt!!
Vi har vid lunchtid redan tropiska temperaturer
och jag vet inte vad det var som fick mig att lova
en annan nyseparerad mamma att jag hjälper henne
med flytten idag.


Kanske var det tanken på hur ensam jag själv var under och efter
 flytten som var anledningen?
Kanske var det för att hon var en av de få som själv
erbjöd hjälp och stöd under min separation.
Kanske för att någon har ropat "hjälp"?

Men det var definitiv inte vädret som var anledningen...
*svettas*

Idag har jag ännu en gång upplevt en besvikelse på hur
en "god vän" i åratal har ljugit och varit falsk mot mig.
Jag börjar tvivla på att det finns ärliga människor.

Under en separation rensar man inte bara i sitt gamla
hem, men rensar även sin vänkrets.
Det man inte behöver måste man släppa,
det är tyvärr så.
Synd bara när man måste släppa dem som man
trodde hörde till de närmaste vännerna.
Dem som man alltid var öppen och ärlig mot.
De där vännerna som vet nästan allt om dig
och där du förväntat en del ärlighet tillbaka.

Jag känner att, visst har jag mina egna fel och brister,
men DETTA har jag inte förtjänat.

Jag ger inte upp hoppet om att det faktiskt
kommer att bli riktigt bra en dag!

Ha en fin helg,
för det ska jag försöka ha!

Kram

onsdag 24 juli 2013

Det var en gång....

...en gång. 
För längesen.
Sen försvann den under ett tjockt lager av jord
och gräs och glömdes bort.
 Ända tills den dag när en
 (av grannarna kallad "lite tokig")
 svenska flyttade in...

Innan den tokiga svenskan flyttade in...


Taraaaaaa!!

Stengången grävdes fram och en ny rabatt
trollades fram av ett par stenar - som naturligtvis
låg oanvända i en hög på tomten.


Tänk vilken skillnad ett par stenar och lite blommor gör....


Att rensa runt gamla hus är som att göra en utgrävning.
Jag har hittat allt från knappar till ringklockor....


...och kindtänder....
Vill dock inte veta om det är från en människa eller ett djur.

Hmmmm....vad ska jag nu hitta på kring huset?
Kanske anlägga lite fler rabatter...eller varför inte
fixa en uteplats....

...fortsättning följer.

Kram

söndag 21 juli 2013

Stenrik

När jag var och kollade på lägenheten första
gången, kunde jag inte undgå att se husets dåliga
tillstånd från utsidan. Det är ett gammalt hus som
byggdes 190X och man får ibland en känsla av
att inget har gjorts sedan dess...

Det första jag sade till hyresvärden,
som jag för övrigt kände redan innan,
var:
"Fixa en burk med färg och jag målar mina
fönsterramar. Den där skiten tänker jag inte
kolla på hela sommaren!"

Han skrattade till som om jag skojade.
Men insåg för en vecka sen att jag faktiskt
menade allvar. Utan att överdriva kan jag 
nu säga att jag har de finaste fönstren i huset.
Färgburken fixade jag för övrigt själv.


Som tur är har jag en egen ingång och de andra
fyra lägenheterna delar denna dörr.
Inklusiva ogräs och trasiga fönsterramar.

Dessutom har jag börjat rensa ogräs.



Och plötsligt blev jag stenrik!
Överallt ligger stenar och gamla gångar gömda.
Försök att inte koncentrera er på plastkatten
med tygblommor i...i den undre bilden.
Mina grannar är...ähm....inte som jag.

Så här ser det nu ut utanför MIN lägenhet.


Lägg märke till de vita fönsterramarna... ;-)

Här har de idag lovat 32 grader,
så nu packar vi badväskan och beger oss till
stadens utomhusbad. En bassäng är bättre än
ingenting i den här värmen.

Ha en skön söndag!
Kram

tisdag 16 juli 2013

Liten smygtitt

Det här med att bo i gamla hus har sina för-
och nackdelar. Fördelarna är de höga fönstren.
De släpper in mycket ljus, vilket jag inte kan
leva utan. 
När hyresvärden kom för att lämna kontraktet
till mig, såg han sig omkring och sade sen
lite dumt
"Varför är allt så vitt....?"

Då förklarade jag för honom att den grön-gula
tapeten och de nikotingula taken inte direkt
var i min smak...och att vi svenskar försöker
att fånga ljuset genom att inreda ljust.

Ok, den förklaringen godtog han, men en
liknande lägenhet....vit...hade han aldrig 
sett tidigare.

Stackars honom...


En liten försmak på mitt vardagsrum, där
älsklingsfåtöljen hittat sin plats i ett hörn.
Det är inte bara jag som har den som
favvofåtölj, jag får ibland konkurrens om
sittplats på kvällarna...

 
Forget it!

Tänk att jag faktiskt levt utan tv i över
en månad nu!!
Och vet ni vad, jag saknar den inte.

Vad jag däremot saknar är goda vänner.
Jag har sällan känt mig så besviken på mina
medmänniskor som under separationen.
Samtidigt har jag överraskats av vänligheten
och hjälpsamheten som nästan främmande
människor har gett mig.

Idag var en jobbig dag för mig,
jag snubblade till och trillade ner i gropen igen.
Ibland känns det som om man gör allt fel
i ett förtvivlat försök att göra allt rätt.
Jag tror jag släppte taget om en "vän" idag...

Tänk att en tioåring faktiskt kom och tröstade 
mig och drog upp mig ur den...
Barn kan ibland vara klokare och modigare
än så många vuxna.

Ha en fortsatt bra vecka!
Kram

måndag 15 juli 2013

Nya skor

Jag hör inte till den typiska kvinnan som är helt galen i skor och
formligen röjer hyllorna i skoaffärerna.
Tvärtom, jag kan besöka en skoaffär tjugo gånger på raken
och komma ut med tomma händer.

Fast nu var det ju SKOREA...



...så de här skorna fick följa med mig för en liten peng.

Dottern provade dem direkt när hon hittade dem hemma i hallen
och utbrast avundsjukt:
"Varför får JAG inte såna här skor?"

(hon hör, med sina åtta år, till de skogalna kvinnliga individerna som 
inte kommer ut ur en affär med tomma händer...som sin mor)

Jag log lite och svarade, typiskt vuxet:
"För att du är åtta och jag är fyrtiofyra,
när du är arton kan du få ett par"

"Fyrtiofyra? Jag trodde att du är tjugonio..."

sade hon lite "besserwisserisch"
och jag tror att hon vände sig om och
dolde hur hon sträckte ut tungan och liksom
kände att hon dragit dagens kommentar
mot sin nu något språklösa moder.

"Ähm....ja, just det...tjugonio...det glömde jag"


I'm BLUE, but not feeling blue....

Ha en skön vecka - det ska jag ha!!

Kram

PS. Fru Venus, de röda skorna fanns tyvärr inte i din storlek.... 

söndag 14 juli 2013

Lite nafs i örat....

Lille Aslan-gubben har tack och lov ändrat
sina sovvanor den senaste veckan. Förut väckte
han mig vid halv fem genom att bita mig i näsan.
Numera har han vett att sova ut tills väckarklockan
ringer. Men eftersom jag gärna ligger och drar mig lite,
 sätter han sig demonstrativt bredvid mig och spinner lite.
Dröjer det tills jag kliver upp, spänner han ögonen
i mig så intensivt att jag faktiskt känner det
genom mina slutna ögonlock.
Skulle det inte fungera, som häromdagen,
får mitt stackars öra känna hur vassa hans
hörntänder är.


Men han är förlåten.
Det är ju kul att någon faktiskt vill nafsa mig lite i örat...

När han sen är ute, gör han upptäcktsfärder runt huset.
Upp på det hala taket och ner på högen med gamla gatstenar.

Det är inte för att visa en suddig katt som jag visar bilden.


Lägg märke till den gamla dekorativa fönsterramen som man
ställde mot väggen för ett antal årtionden sedan.
Som om man visste att, en dag kommer det minsann att 
bli modernt med shabby chic.

Mina egna fönsterramar har jag nu målat färdigt!
Äääääääntligen!!
De var absolut mer shabbiga än chica.
Bildbevis kommer.
Hyresvärden strålade i hela ansiktet när han idag såg vad jag gjort
och hoppas nu att jag har lust att fixa resten av husets fönster.

Ähm....nej tack!
Måla - ja, men slipa - nej.

En liten inköpsrunda hann jag även med under dagen.
Aslan ville naturligtvis följa med.
Han är den som hoppar in först i bilen när en dörr öppnas
och det har faktiskt hänt att han nästan följt med som
blind passagerare vid ett tillfälle.

Taraaaa...lägg märke till det renrensade bagageutrymmet....


Nej, jag tänker inte röra mig....jag vill hellre sitta här.....
....och ja...jag ignorerar fullständigt dina försök att locka mig ut.

Det är mitt i natten när jag skriver detta inlägg och jag har
tillbringat kvällen med tre av mina barn i stadens "ljusfest".
Det var fint och just nu i detta ögonblick mår jag bra, 
fast jag är så trött att jag knappt kan hålla upp ögonlocken längre....

Ha en fortsatt skön helg!

Kram

tisdag 9 juli 2013

Goda grannar

Min hyresvärd gav mig lägenheten under förutsättning att barnen är 
lugna och att jag betalar hyran punktligt.
Okeeeeeey....sade jag och visste att den första punkten i stort sett
är omöjlig att hålla. Som om man kan binda fast två lågstadiebarn
vid en påle - med munkavel....ha!
Men jag nickade instämmande och lovade att det skulle jag fixa.


När jag sen flyttat in pratade jag med grannen som bor över mig
och frågade försiktigt om han hör barnen och om de stör?
"Nej, jag hör dem inte och OM jag skulle göra det skulle det
inte störa mig heller. Låt dem leka och stoja - det är barn!!"
svarade han.
Såna grannar  är värda guld!!
Gissa om jag var lättad.

Att den gode grannen dessutom - gärna - hjälper mig att
installera lampor, gör inte saken sämre.
Sen tillägger han: "....och om du vill ha hjälp med
att hänga upp saker gör jag det med! Inga problem.

Om jag vill....??

Tanterna som bor omkring mig lullar med barnen
och kommer med godispåsar.
För att inte tala om hur mycket alla gulligullar med
katten Aslan - som riktade all uppmärksamhet
till sig förra helgen när han klämde in sig i 
fönstret i ett försök att komma in.
"Huuuur är det meeed honom...lilla gubben?"
undrade de i flera dagar efteråt.
Tack och lov bra och nu förblir alla fönster
stängda när jag inte är hemma.


Köpte en New Dawn klätterros som jag nu
har fixat ett stöd till vid dörren.

Som ni kanske kan se, bor jag i ett gammalt
hus med skifferfasad.
Men det tar vi en annan gång!

Nu ska jag ta en kopp kaffe och njuta lite
av sommaren - för den har kommit hit!

Kram 

onsdag 3 juli 2013

51 steg till himmelriket...typ ;-)

En nackdel med nya lägenheten, är att den ligger
vid byns huvudgata.
Istället för fågelkvitter väcks man nu av att
lastbilar dundrar förbi utanför. Vi bor mellan
två stenbrott och där körs bland annat en hel
del stenar. Fast, de som bott här längre menar
att det är väldigt lugn just nu, eftersom vägen
är spärrad pga ett brobygge.
Ok, då har jag kanske möjligheten att vänja
mig långsamt, till de öppnar vägen igen om ett
halvår....

Fast nu skulle jag ju inte klaga!
FÖRDELEN
med lägenheten
är 
att 
jag
har
BAGERIET
tvärs över gatan!!!

Till höger - "mitt" hus

Om jag väljer att gå mellan husen,
har jag endast 51 steg från dörr till dörr!

Bageridamerna skrattar alltid när jag kommer
ut ur "hålet" mellan husen.
Men praktiskt är det.

Jag har inte varit speciellt flitig med att
kommentera
hos er
den senaste tiden.
Vill bara säga att jag ibland
tittar in till er iallafall
och
jag vill
TACKA ER
för alla fina tröstande och uppmuntrande ord
som ni har lämnat hos mig den senaste tiden.
TACK!! 
<3 p="">

Kram

tisdag 2 juli 2013

Ombytta roller

Jag ville inte deppa ihop, sade jag i förra inlägget,
men det blev ett par jobbiga dagar iallfall.
När man har problem, separerar eller sörjer
blir vänskaper prövade.
Plötsligt känner man sig ensam och inser vem 
som är vän och vem som inte är vän i nöden.
Att den person du kan lita på bäst är 
bara dig själv...


Men jag inser nu att jag har varit egoistisk
och full med självmedlidande.
Världen snurrar faktiskt inte runt mig...

Vissa vänner har haft sina egna problem
att ta hand om.
En förlorar just sin existens och har
fullt upp med att komma på fötter igen.

Ikväll fick jag reda på att en annan god
vän har haft grund nog att inte kunna
ställa upp för mig.
Cancer.
Nu är det ombytta roller.
Det är jag som nu är den som stödjer.
Jag ska sluta klaga
och istället vara glad för det jag har.
Inte sörja det jag inte har.

Kram